Hej Allihop

hoppas ni har en bra dag!

Vi har varit på öppet hus i barnens skola idag. Jag har alltid varit mycket nöjd över skolan, men idag vart jag så frustrerad av en kommentar från en av lärarna.

Hon sa att om vi bara var och en "ser till att vårt barn är inne på kvällen och snäll mot andra"  så kommer det kanske bli bättre i skolan och i området vi bor i.

Jag håller till en viss del med, MEN alla barn har inte vuxna som tar sitt ansvar och lär barnen rätt och fel.

Och jag anser att det är min plikt som vuxen att om jag ser något barn som är ute sent eller gör nåt som inte är bra så ingriper jag.Det finns så många barn som har det jättetufft hemma och ingen som bryr sig och därför är det mer viktigt att vi ingriper om vi ser något. Ingen kan göra allt bra, men alla kan kan göra nåt!

Det är så ofta och så lätt att man står brevid och tänker " vaför ska jag lägga mig i eller bry mig" bättre att i lägga sig i osv..Och jag menar att det är just där problemet ligger, våga att säga ifrån även om det inte är ditt barn. Då lär sig barnen att vi vuxna samarbetar att vissa saker är inte ok, och på det sättet lär dem sig att respektera oss vuxna. Istället för att vi ska jobba enbart hemma med våra barn om problemet. Hjälp varandra och ta lärdom av varandra.

Istället för att döm ut varandra för var man bor eller kommer ifrån. 

Ett exempel var idag när jag gick ut på gården med hunden till resten av familjen.

När jag kom skrek alla "en hund akta" och sprang sedan ställde dem sig en bit ifrån och skällde mot hunden, jag bad dem sluta och dem upprepade sig. Jag bad dem sluta en ggn till och det blev genast en diskussion. Vi släppte hunden och kastade boll och lekte. Efter en stund ser jag en av killarna som skällde mot hunden, jag gick fram och förklarade varför jag bad dem sluta att hon inte är farlig men att det finns hundar som är rädda för barn och kanske hade attackerat. Att det därför är viktigt att lyssna när någon säger sluta.Det tog inte lång stund innan alla  andra barn kom tillbaka och frågade vad vi pratade om och sedan ville leka med hunden. Vi var säkert 15 personer där och i stort sett alla ville leka en stund var med hunden. Med det vill jag säga att våga, visst kändes det i mitt hjärta att bli arg på dessa barn först men efter att vi pratat om det så gick dem ifrån att vara rädda för hunden till att vilja leka med den. Det var en sån underbar känsla och vi alla skrattade mycket!

Vad tycker ni?